thebrunettegirl.blogg.se

Det har gått så sjukt många månader, men jag tror jag gillar HAN förtfarande. Hatar mig för det, för jag vill inte gilla HONOM. Men varje gång jag ser han är det något innuti mig, jag blir glad, men samt ledsen.  Jävla skit livet, varför ska allt vara så svårt? Hoppas han sårar mig en gång till så jag aldrig mer blir kär i någon kille, orkar inte med kärlek. Ändå vill jag ha ett förhållande, men med någon som verkligen gillar mig. Jag vill ha en kille som inte går på utseendet utan på det som man har ''inne'' liksom. Men det är få killar i min åldern som är mogna och redo för ett förhållande. Och dom som är det är redan typ upptagna så det finns inga lediga, eller vad man nu ska säga. + Jag tror inte att HAN är riktigt redo för ett förhållande också så.. Det är lite surt.